Det känns bra när man får leverera bilder som legat och väntat ett tag och dessutom får lite lön för mödan. Det händer tyvärr lite för sällan. Nu har det hänt och det går nättopp jämt med den pappersbakgrund i grått som jag fick hem förra veckan (eller när det nu var). Blixten som kom i samma försändelse var betydligt dyrare så vi får jobba lite till för att betala av den.
Nu är det fler i den närmaste omgivningen som börjat blogga. Kolla på Elsans bästa blogg.
Hepp vad dåligt det var med uppdatering här då. Har visst haft annat att tänka på: Till exempel hur jag kunde springa ifrån alla mina kameror när vi var ut och grillade våfflor häromdan. Grillade och grillade förresten, grädda över öppen eld är kanske en mer riktig beskrivning. Nå, inte en enda kamera hade jag med mig. Inte ens en mobiltelefon. Det gick trots allt bra. Jag överlevde även om abstinensen var stor. Våfflorna blev tip top. Ingen blev bränd och de räckte och blev över.
Var hemma och vabbade idag. Borde kanske varit det igår också. Svårt att vet ibland. Kunde i alla fall sitta lite och prova en idé till bildredigering jag klurat på länge. Det blev lite varianter från samma motiv. Det var länge sedan jag ”Fotoshopade” på det viset. Håll till godo.
Något jag har haft på min att göra lista länge är att åka till Island. Nu kan jag bocka av den punkten och får samtidigt lägga till en ny: Åka till Island på sommaren.
Istället för att som vanligt åka tolv timmar i en buss till fjällen för konferens blev det en flygtur på två och en halv timme till Island. Istället för att som vanligt inta sunkig vägkrogsmat på restaurangen som gud glömde klockan 18 låg vi och guppade i salt, alg- och mineralrikt 38 gradigt vatten samtidigt som det snöade och de flesta drack något från baren. En timme senare (lokal tid) intog vi utsökta läckerheter från havets skafferi tjusigt upplagt inne på en av Reykjaviks restauranger. Istället för att som vanligt vara tvingad att hålla sig på skidhotellet och skihotellbaren kunde vi ta en sväng i Nordens Partyhuvudstad nummoro Uno. Att det bara var torsdagkväll var inget som bekom islänningarna. Det kändes dock lite avigt att betala 1000 kronor för inträde till ett rockhak men man lärde sig snart att överslagsberäkna.
Fredagens förmiddag ägnades åt att ta en sväng på stan – i ett snöväder som var ett av de första på sässongen tydligen – och kolla in begivenheterna: En kyrka i betong med bra utsikt över stan, hus med korrugerad plåt i stället för träpaneler, färgglada hus och färgglada vattenposter, en och annan affär, en och annan bank, och en restaurang med val som val på menyn. Själv tog jag en Dagens slakt (Prey of the day) . Jag passade på att köpa mig en handstickad islandströja för att kunna smälta in bland lokalbefolkningen. Ja, även kidzen kör med islandströja. Dock i en modernare variant med huva.
Eftermiddagarna ägnades åt konferens och är inte lämpligt att återge i skrift på nätet men det var roligt det också. Innovativt, kan jag sammanfatta med. Det blev middag på en ny restaurang och en del softande i hotellobbyn efteråt.
Lördagen bjöd återigen på snöfall. Det hade snöat så pass att ett av målen för den rundtur i den Gyllene cirkeln jag bokat in mig på inte kunde nås med buss. Det hade kanske gått bättre om vi hyrt några av de förvuxna SUVar som verkade vara omåttligt populära bland Islänningarna att fräsa runt i. Vi fick i alla fall se det imponerande vattenfallet Gullfoss, äta en mumsig fårköttsoppa och se flera uppkast (uppsprut… utsprut… utbrott… eja[fjella jö]kulationer…) av den aktiva geysern Strokkur. Andra i gänget åkte på valsaffari men hade bara fått se lite ryggar på delfiner. Något annat jag skulle velat men inte fick se var ju lava. Röd, glödande och het. Better luck next time.
Sedan blev det konferens, middag och PARTY all night Reykjavik style. För en del inkluderade detta Surhaj, bjór og brennivín (Svarti dauði). Själv fick jag ett glas vin utsjälpt över mig av en yvig, trevlig och pratsam islänska som berättade en hel del om den islänska uttagningen till Melodi grand prix.
Klockan 04:00 gick bussen till flygplatsen så det var inte någon nämnvärd ide att gå och lägga sig innan dess. På planet hem hamnade jag brevid en herre från ett annat sällskap som inte riktigt hängt med i de islänska vikingarnas dryckesvanor. (Bara han inte spyr, bara han inte spyr.) Han satt hela resan framåtlutad mot stolen framför och försökte hela tiden – när han vaknade till – stänga av bildskärmen han lutade pannan emot. När han drucket fumlande, lyckats släcka skärmen lutade han återigen pannan mot samma skärm varpå den återigen tändes.
Att jag varit trött i en vecka skyller jag på jetlag.
Vi var på examensfest i lördags och hade trevligt. Där fick vi reda på att ett lamm fötts för fyra dagar sedan och det inte så långt hemifrån. Vi var ju tvungna att gå dit och gulla förståss. Inte så mycket med lammet men väl med pappa Baggen och ett av de andra fåren som var mycket kärvänliga. Innan dess var vi dock tvungna att fånga, mata och släppa ut en mus som katterna inte orkade ta hand om. Månne var det den vi hade uppe i sängen härom natten. Under fru J:s axel.
Hmmmm. Om man använder den allvetande skräphögens populäraste sökmotor kan det visa sig att man helt plötsligt är synonym med sorgearbete. I alla fall på italienska.
Lite roligare är att vårt östra grannland har uppkallat en flod efter mig.
Idag har jag spridit ett kulturarv vidare genom att spela gitarr på en julgransplundring. Det kom mycket folk vilket var roligt. Alltid osäkert hur många som ska komma. Vi får se om jag hamnar i EP. Det var en fotograf och en reprter därifrån med på plundringen i alla fall.
Jag bjöd på lite tårta till kvällningen. Kontrasten mellan förra årets kalas var markant. Jag fyller numera bara vart tionde år. Så det så.
Uppdatering 2011-01-17: Jag och fru J hamnade i tidningen med namn. Lill-e hamnade i den på bild. Skoj.
Farsan är dålig. Rentutav sjuk. Karvat har de gjort. Och sytt ihop. Djuret där inne ville inte släppa taget, hade ätit för mycket. Han har varit gul. Han har haft oändlig klåda. Nivå 10 på smärtstegen har han upplevt ett par gånger. Nu väntar vi på att han ska bli tillräckligt frisk igen för att kunna behandlas.
Vi var och hälsade på hela familjen. Då var han uppe och sprang en del så lite bättre än sist har han nog blivit. Jag vet att det var lite svårt för barnen: Farfar smalare än pappa (pappan som fick veta att han var så mager att han kunde gömma sig i skuggan bakom en sytråd när han var yngre, pappan som inte gått upp så många kilo sen dess). Farfar med en massa slangar in i kroppen. Farfar med ett stort hål in i magen. Farfar med något som inte går att fixa, laga eller läka. Jag tänker tillbaka på Mormor och Morfar: Jag ville inte vara där, då när de låg på ett sjukhus man fick åka lång väg för att besöka. Då, när de var så olika sig själva men ändå lika. Nu är jag ändå… glad är kanske fel ord, men ändå – att jag var med. Jag hoppas mina barn kommer känna samma sak när de är vuxna. Jag hoppas också att vi hinner träffas mer ofta på andra ställen än just på sjukhus framöver.
När jag ändå är igång och summerar bilder från 2010 kan jag ta med ett gäng bilder från en av de konserter jag var på under sommaren. En (fd) kollega spelar i Disdained så jag åkte till Märsta en så regnig kväll att polisbilar körde av vägen på grund av vattenplaning. Musiken beskriver de själva som ”female fronted melodic metal” och det låter bra tycker jag… Såvida man inte har ett kasst PA och lomhörd ljudtekniker. Det var inte bara Disdained som spelade denna kväll utan det bjöds på en del andra varianter inom metallgenren som jag villigt kan erkänna att jag varken känner till i någon nämnvärd grad eller njuter av. Efteråt hade min tinnitus nått all time high så det var rent otäckt att sätta sig i bilen och åka hem.
Till slut sken solen upp under fototräffen… Tiden var knapp. Jag skulle på konsert. Temperaturen, de vandrande molnen och blåsten passade inte för den idé vi hade spånat på; Marie och jag. Så vi körde på – rakt upp och ner – med ett vitt paraply som enda rekvisita och fick lite bilder trots allt.
Under 2010 kom jag iväg på en fototräff där jag plötsligt befann mig i en campingstuga tillsammans med en hund och dennes matte. Att rigga studio med blixtar och bakgrund i ett så trångt utrymme är inte helt lätt. Varför just där? kan man undra: Ute regnade det och hundar är inte välkomna överallt. Det blev bilder men det gick åt en hel del hundgodis.
