En dag under hösten anordnades en fototräff i Pixfotos lokaler i Enköping. Fullt utrustad studio med kompetent vägledning i form av Mats Larsson, några duktiga och trevliga modeller, fulladat batteri i kameran och tömt minneskort så kunde det ju inte bli annat än bra bilder. Här är i alla fall några på Shoris O.
Det är farligt att åka iväg på såna här träffar för jag insåg att jag saknade lite grejor: Och så blev det dyrt. Igen.
Flott, flotte eller gummibåt. Flottkonferens. Jag har dröjt lite med att publicera följande bilder eftersom jag skulle tävla med tre av dem. Nu är tävlingen över. mer om det i ett annat inlägg.
Vi for upp till Ekorrsele utmed Vindeln jag och mina kollegor för den årliga höstkonferensen. Det hade varit listigt att läsa vad som stod på arrangörens hemsida innan man for; för då hade man vetat att kavaj var onödigt att ta med sig i bagaget. Vi hamnade på en vildmarkscamp vilket skiljer sig från ett scoutläger på så sätt att tälten var hus om än gistna sådana. El saknades liksom varmvatten. Värme fick man genom att leka eller sätta sig närmare brasan.
Vi konfererade lördag förmiddag varpå halva styrkan fick ta på sig nödiga attiraljer som hjälm, flytväst och våtdräkt. Efter busstransport samt en genomgång av den mest pratglada norrlänning jag sprungit på tror jag så var det dags att börja paddla i det 11-gradiga vattnet. I första forsen var man spänd på vad som väntade och så fokuserad på uppgiften att man glömde bort att titta upp. Det kom jag ihåg i den andra forsen i alla fall. Riktigt roligt om än vått. Det sköljde in vatten både här och där. Det var så mycket vitt vatten eftersom det regnat mycket, så vi kunde inte åka på ett ställe eftersom det tydligen skulle vara för farligt för nybörjare som oss. Däremot fick vi som ville kasta oss ut i det vatten som var för farligt att paddla i och simma istället. Jag fattade inte logiken riktigt men hade en nära livet upplevelse efter att jag överlevt simturen. ”Andas bara när ni har huvudet ovanför” löd det ovärderliga rådet från vår guide. Jo tjena. Att simma mot strömmen (så gott och fort det går) i 30 sekunder utan att andas… är jobbigt. Man måste andas när man simmar för sitt liv men det kunde man först när man vänt sig på rygg och då hade man en hårt åtdragen flytväst om bröstkorgen som förhindrade all forcerad andning. En upplevelse.
Bastu, badtunna, Norrlandsguld, lingondricka och kokkaffe. Mat med lingon och ren. Hela kitet. Dan därpå fick jag möjlighet att fota forsränning från stranden och gå höghöjdsbana innan det var dags att åka hem.
Förkylningen jag fick höll i sig över två veckor, men det fick det vara värt.
Marie och jag har fotat ihop förut. (Se tex här ) På sensommaren kände vi att det var dags igen. I den nedåtgående solens sken invaderade vi en åker i närheten och fick till lite bilder.
Nu har jag efter en tids trixande och fixande uppdaterat utseende och innehåll på hemsidorna. Dels passar blogg och hemsidor bättre ihop och dels kan man se bilderna i gallerierna i ett större format.
Nu vill jag verkligen veta hur du käre läsare tycker att det blev.
Börja här och skriv sedan en rad i kommentarsfältet.
Efter en tids funderande och vånda ; det var dags att ta tag i saker som inte känts så bra på ett bra tag i familjelivet. Så: sedan en tid tillbaka bor jag i ett eget boende, halva tiden tillsammans med barnen, halva tiden utan.
Det ”nya” huset jag bor i är inte så stort men ligger inte långt ifrån gamla. OK, inte så många rum men tillräckligt för att få plats med all den bråte som man samlat på sig under årens lopp. Nymålat, nytapetserat och nya golv i alla rum utom på toan. Gardiner: fållade och uppsatta. Rullgradiner där det behövs. Tv med ny antenn och trådlöst internet eftersom Felia har världens tröttaste kundtjänst. En luftavfuktare till den inte helt torra källaren och ett mackjärn från Jula. Vad mer kan man begära? Det är klart, en torktumlare vore bra och en frys som inte suger in fuktig luft och blir frostig över natt vore ju najs. Vi lämnar det emotionella därhän men alla som vill får ge mig en kram.
För er som undrar var: Här!
Legoland har vi besökt förr (vilket man kan läsa om här) så vad har hänt sedan sist? Man har:
Det som inte har ändrats för vår del är att man behöver två dar för att hinna med allt roligt. Vi hade bra väder och långa köer den första dan och dåligt väder och korta köer den andra. Som tur är finns det ju innomhus aktiviteter som 4D-bio och akvarium. Vi blev aldrig kloka på om jättekrabban levde elller inte. Korallerna och anemoner var fejk kunde barnen konstatera i alla fall. Vi tog lunchen inne också den andra dan. Buffé med legoformad strips kändes OK. En tappkran vid glassbuffén hade inte någon stängningsfjäder vilket resulterade i att många barn (och vuxna) råkade få onödigt mycket glass.
Mycket mat kändes som ett danskt tema när t.o.m jag skulle ha blivit mätt på barnportionen lill-e fick in på hotellet i Hovborg där vi hade vår förläggning. Somliga är kanske inte är så bra på att snakke dansk som de tror och alla vet ju hur krångligt det är att räkna på danska men mycket smörrebröd fick vi i alla fall med oss upp på rummet avslutningskvällen. Inte några ostfrallor direkt.
Någon ville åka till Legoland på semesterresa; men att åka dit i ett sträck känns så där. I Höganäs finns i alla fall ett hotell/vandrarhem 100 meter från sundet där vi kunde övernatta. På hotellet gjorde vad man kunde för att dra in sekiner till kassan och hade loppis på baksidan. Dessutom tog man 20:-/h för att hoppa på studsmattan och spela spel. Ja ja. Det var nog bara scenen som var öppen.
Vi tog ett dopp i böljorna och for sedan upp på Kullaberg och ut på Skäret. Eller vadå Skäret? Inte mycket till skär där. Eller betyder det något annat på skuoånskaah? Vassen på Flickorna Lundgrens kaffestuga var i alla fall skuren liksom chokladsnitten. Kaffe i panna gör ju sitt till och trädgården var lika överdådig som priset på fikat.
På något vis körde vi sedan fel vilket inte gjorde något eftersom vi fick ta en sväng genom Arild. Puttinittoreskt! Vi tog oss upp till Kullens fyr, letade efter Kullamannen och information. Vi hittade i alla fall en brant nerfart till en – OK då – grotta som vi kund klättra ner till.
Dag 2…
började med frukost och sen en tur upp på Kullaberg igen. Hade jag varit lite listig hade jag googlat lite mer innan men… För att ta sig till Nimis och Arx – något jag velat besöka länge – behöver åker man bil till parkeringen vid Himmelstorpsgården var man efter en besvärlig, men markerad, promenad (ta med vatten) når själva grejen, konstverket, klätterställningen … Nimis helt enkelt. Jag vill bygga en egen!
Koordinater: 56°17′15.4″N 12°32′21.8″O. Mer på om Nimis på Wikipedia.
Sen: Tillbaka till Himmelsgården. Fika. Halva Priset mot Skäret. Bada. Färja. Danmark. Motorväg. Stora Bält-bron. Motorväg. Mindre väg. Hovborg. Stopp. Fanø Vædehav. Go natt.
Har du porslin du fått i ”arvegods” som blivit fult av bestickavfärgning. Häxans snyggar till det i nafs.
Tidigare under kvällen tog vi en tur runt ägorna vilket gav bra utdelning. De har bra fart, grisarna, när de sätter igång men nu var de tillräckligt stilla i det skumma ljuset för att fastna på bild. Man kunde höra hur de tuggade och pep, kultingarna. Så såg vi en älg också. Och hjort såklart.
Häromkvällen kom det rapporter över nätet: Gris på G.
Så: Jag gick ut.
De kommer ner vid sågen och går över vägen förbi Grindstugan för att – vad vet jag – beta vete? Jag fick i alla fall syn på, visade det sig, en sugga som knallade över körvägen och började gå bortåt.
Så: Jag gick efter.
Hon höll rätt god lunk så det var bara att smyga efter i något raskare takt för att få några bilder överhuvud taget. Hon måtte väl ha hört mig för hon stannade upp och vände sig om. Blängde och tog några steg mot mig. Uh oh. Mina fötter börjar som gå tillbaka av sig själva. Hon tar några steg till och grümtar!
Så: Jag grümtar tillbaka.
Då springer hon in i skogen. Och fort går det. Usain Bolt kan kanske springa fortare men jag skulle definitivt inte kunna göra det. Det är då jag får syn på minigrisarna som hamnar på efterkälken, så små att de doldes av vetet.
Hög puls var namnet.
